torsdag 26 mars 2015

Atlanten
Ordentliga vindar förde oss ut ur hamnen den 26 feb. Innan dess hade vi handlat upp oss ordentligt och hunnit säga adjö samt överlämna en kasse med kläder, småslantar och lite annat till Cesar (vår boatboy 2005). Rätt osäker på hans namn, men det lät ungefär så (numera inga tänder i överkäken), när han uppdaterade oss på gamla minnen.
   Det är bara att inse att nu har vi ca 20 dagar att tillbringa på Atlanten. Vädret för 10 dagar såg bra ut, vindarna mestadels nordostliga, som alltid vid den här tiden. Båten, vindrodret Brage jobbade bra tillsammans. Snarare var det väl jag som hade svårt att röra mig på grund av centrifugalkraften framåt som gör att man blir trög i rörelserna, samt svårt att hålla balansen...
   Att laga mat ombord är inte det lättaste. Det skvimpar och rullar hit och dit...och det är lätt att tappa humöret när soppan hamnat på durken. På en gång upptäckte vi att färskvattnet runnit från ena tanken ut i kölsvinet på grund av en läcka. Nu hade vi bara 200 l kvar i en annan tank. 
   Vi kunde hålla 5-5,5 knop i snitt, ibland mer. Vi hade revad stor och lite försegel som vi trimmade när det behövdes. Det blåste mellan 9-17 sek/m i stort sett hela tiden
Och det vi såg var hav, hav, hav.... Inte en enda båt på hela överseglingen, förutom den vi såg dygnet innan framkomsten till Tobago.
   Jag hade laddat ner en massa podcasters som förgyllde vår tid. Naturligtvis hade vi också en massa böcker ombord. 
   Märkligt, men det gick riktigt bra att sova. Jag bullade upp med en hel del kuddar i kojen som gjorde att man kunde ligga väldigt stadigt. Efter tre dygn har man hittat sin dygnsryttm...
   Måndagen den 16 mars kom vi till Scarborough, Tobago. Den här gången tog det oss hela 18 dagar allt som allt över Atlanten. Förra gången 2005, blev det 21 dagar.





Lördagsmiddag på Sulamit2. Ingen idé att
vara kräsen...

måndag 2 mars 2015


Cap Verde-Mindelo
Äntligen kunde vi lämna Gomera den 31 jan, då vinden hade lugnat ner sig, efter flera veckors hårda vindar. Vi blev ordentligt avvinkade av Bjarne o Elsa på Pusan samt Margareta och Olle på Mareventus! Till en början hade vi lagom med vind, som tyvärr efterhand avtog. Vi fick använda oss av ”järngenuan” så att tidsplanen kunde hållas på 7 dagar. Inga varma vindar direkt, så det blev långkalsonger på. Det tar ungefär tre dagar, innan man inne i rytmen med vakthållning och matlagning mm.  I början tar det också tid att inse var man lägger och sätter sakerna utan att olyckan är framme som att spilla ut kaffe, hur man ska röra sig i båten... 
   Tio år kan förändra en hel del när det gäller stadsbilden. Så även här i Mindelo! En ny marina, där det fanns gott om plats eftersom vi var ute ganska sent på säsongen. Marinan kändes väldigt gungig och osäker då det blåste kraftigt under den tiden vi var där... Det knakade och ryckte oroväckande vid angöringsbryggorna. Båtarna dansade i vågorna och linor slets sönder.  
   Fortfarande är det mycket fattigt, men utvecklingen går framåt, så även här. Nu fanns det Supermercados, flera bagerier och naturligtvis grönsaksmarknaderna samt bananförsäljare i varje gathörn. Lite dyrare hade det allt blivit...
   Vi hann också med att uppleva karnevalen, om än på lite avstånd. 
   Vädret var inte med oss. Det blåste otroligt mycket. Vårt försegel behövdes lagas på grund av att en del sömmar hade gått upp. När vi väl fått det lagat, var det stört omöjligt att sätta seglet på plats på grund av blåsten. Chansen kom en natt, då det hade mojnat lite grand!
   Dagarna gick och blåsten ville aldrig ta slut verkade det som. Äntligen såg vi en möjlighet att kunna hissa segel igen och påbörja vår översegling. Eftersom vi var försenade en hel månad, ändrade vi om kursen direkt mot Tobago.














torsdag 15 januari 2015

Vi seglar vidare...
Efter att vi har tillbringat ca tre år på Kanarieöarna, planerar vi nu att kasta loss och segla vidare mot Cap Verde och därefter förhoppningsvis mot Brasilien och norrut mot Tobago och Trinidad!  Just nu blåser det rejält, så vi avvaktar avseglaredag.
   Vi har trivts otroligt bra här. Alla öarna har fått besök av oss ett flertal gånger, utom El Hierro. Vi har haft fantastiska möten med andra seglare och lärt känna massor av nya trevliga vänner.
   Och denna fantastiska och storslagna natur! Vi har utnyttjat mycket av vår tid här genom vandringsutflykter tillsammans med andra vänner i bergen. Minst en mil, ibland två har det blivit. Efteråt känns det gott med en kall öl! Vi vill verkligen rekommendera Kanarieöarna för äventyr och rekreation. Här finns allt!









torsdag 1 mars 2012

Vad gör ni hela dagarna?
(Det här är en 2 år gammal sida som har ramlat ut systemet, men jag låter den bli publicerad i alla fall! Bloggen har legat i träda p g a att seglingen stannade helt enkelt upp!!! Nya mål är under planering!)
   Ja, den frågan får vi väldigt ofta. Varje sak kan bli till ett projekt och kräver planering. Som t ex att handla mat. Eller köpa 8 l vatten i dunkar. Ja, köpa. Vattnet som vi fyller i våra tankar upplevs unket så till kaffe och te unnar vi oss köpevatten. Som väl är har vi nya cyklar (våra gamla blev förstås stulna) där vi kan lasta alla vår kassar eller annat som vi inte orkar bära för egen maskin.
    Att uppdatera en gammal segelbåt känns också frestande när man upptäcker hur många fräsiga teknikprylar det finns och som man måste ha. Det kan ta flera veckor att dra in nya el-ledningar. Och var skall man gömma dem? En gammal båt är inte byggd för den nya tekniken så det gör lite ont när man ser ledningar hänga lite här och där fullt synliga på grund av platsbrist. Men visst blev det bättre?
    Färgen vi använde på skrovet i Västindien för sex år sedan, blev ju tyvärr bortspolad vid uppdragningen förra året i Olhao. Vi fick förstås måla om skrovet före sjösättningen med en ny färg som inte var lika effektiv. Skrovet är nu fullt av snäckor och slem. Det måste bli en uppdragning igen för att kunna måla om med en bättre och mer hållbar färg. 
    Alla våra lampor har blivit utbytta till ledlampor för att spara ström. Och en inverter har också blivit utbytt, vars kablar och el-ledningar i princip fick ”opereras” in med hjälp av en teknisk seglarvän. Den högsta önskan som jag nästan är säker på att vi alla går och bär på här nere är att Clas Ohlsson någon gång skall öppna en filial i Las Palmas. Eller en slags Hjertman-butik. Båtprylarna här i Las Palmas är definitivt dyrare här än hemma, då det inte finns någon konkurrens. Det kan t o m vara billigare att skicka efter reservdelar från Sverige.
För att leta prylar, kolla väder, hålla en något så när kontakt med hemlandet går det åt många timmar framför en dator. Ofta när man har varit mitt uppe i nedladdningar kan man förlora nätkontakten, vilket är frustrerande samt framkallar dåligt humör. Som väl är, har vi den Skandinaviska klubben där det finns ett bra nät och används flitigt. Där kan man också låna böcker, filmer och ljudböcker. På fredagarna serveras det en lunch för en liten peng, vilket är populärt bland oss skandinaver. En gång i månaden visas det film. Andra gånger föredrag eller pyssel för de som vill.

Lite nöje har vi också! Karnevalen, som pågick knappt två veckor, lyste upp kvällarna med glam, ambulanstjut och fyrverkerier. Man kunde också se utklädda invånare i de mest fantastiska kreationer. Dag som natt. Små som stora. T o m hundarna var utklädda. Temat den här gången var ur Seriernas värld. Pekkas bild får representera fantasin här. Vi noterade att männen var särskilt förtjusta i att klä ut sig i kvinnokläder. Hur kommer det sig? 



Vi har blivit en liten svenskkoloni här vid marinan. Varje fredagskväll träffas vi på Saylors Bar över en öl, bara för att snacka senaste nytt och få tips på den bästa hantverkaren m m. Annat kan vara att planera en bergsvandring som ofta sker på söndagar och tisdagar. Tro mig, det finns mycket vackert att upptäcka på den här ön. De flesta som vi har lärt känna här på ön är lika förtjusta i Las Palmas som vi är. Här finns allt man behöver. Priserna är dock inte som hemma när det gäller båtprylar, utan lite dyrare. Matpriserna ligger ungefär som på samma nivå som hemma. Det enda som är klart billigare är vin, sprit och cigaretter. Månadspriset för vår båt ca 11 m lång kostar oss, inkl el och vatten, ca 200€/mån. Det får anses som otroligt 
billigt men marinan är kommunal.


Finalen på något, som har tagit mycket tid i anspråk, är vår kortvågsradio. Uffe har jobbat en hel del på att få igång radion men utan resultat. Vi var tvungna att anlita Alfred, en äldre dyr specialist inom iCom (bilden). Han har rättat en hel del på vår radio för en kostnad på 200€, så nu fungerar den bättre. För att kunna ta ner väder-gribfiler ville han ha 1200€ för att sätta in ett Pactor-modem. Vi tackade nej. Det får bli en annan gång, men kolla antennen på biltaket!
    Båten är laddad med böcker men vi hinner inte läsa så mycket på grund av att dagarna är alldeles för korta...

torsdag 19 januari 2012

Vad har då hänt sedan Gibraltar?
Det blåser syd-västliga vindar här i Las Palmas, så marinan är i stort sett fullt av båtar, som inte vill svaja. Varken här eller på södra delen av Gran Canaria. Vi, som ligger förtöjda, ”seglar” istället hit och dit av svallen som kommer in. Det sliter ont i tamparna. De flesta av båtarna som vi har lärt känna har lämnat Las Palmas och är säkert framme någonstans i Västindien.
    Vi själva tar det mera lugnt kan man säga. Det tog oss ca en vecka att ta oss från Gibraltar till Graciosa, den närmaste ön till Africasidan. Till en början hade vi ganska dåligt med vind och var därför tvungna att ta hjälp av motorn. Det finns en hel del fiskenät utefter Marocanska kusten så vi höll oss ca 30 mil' ifrån kusten. Tyvärr så kom också dimman och bidrog med att vi inte hade lust att närma oss kusten för att besöka de städer, Rabatt och Agadir, som jag hade hoppats på. Trots att radaren var på, höll vi nästan på att krocka med en stor fiskebåt. Men varför såg vi då inte fiskebåten på radaren? Antagligen för att de inte har någon reflektor, säger någon. Vi ändrar kurs och styr direkt mot Graciosa. Av poliserna inne i hamnen får vi veta, att där har vi inget att göra, utan blir hänvisade till Francesa, en vik söderut om hamnen. Trots att vi ser att det finns lediga platser, så är de upptagna, alltså hyrda av charterbolag som vill att deras egna hyrbåtar skall ha de platserna, om de nu kommer dit.





Graciosa är en speciell ö, granne med Lanzarote. Här svajar många båtar och njuter av den magnifika naturen, badar och snorklar. Efter någon vecka behöver matförrådet ses över och då ligger Lanzarote närmast till hands. På södra delen har vi Marina Rubicon som ligger alldeles nära Playa Blanca. De tar emot oss OSK:are med öppna armar och ger oss 15% rabatt på hyran. Och i det ingår pool att svalka sig i! Vi stormtrivs här. Flera svenskar har seglat hit från Las Palmas, eftersom de inte får plats i hamnen på grund av att ARCen som vanligtvis går av stapeln omkring den 20 nov. Båtplatserna behövs till de över 200 tävlande, som skall segla till S:t Lucia i Västindien. Vad man tycker om att bli bortkörd, är allmänt känt... men det går att bota. Vi ordnar fredagskväll för oss svenska seglare. Via en öl berättar vi rövarhistorier blandat med allvarliga råd och tips. Ja, vi har trevligt och lär känna nya ansikten!
    Innan vi skall segla vidare mot Fuerteventura och Gran Canaria, hinner jag faktiskt att åka hem ett par veckor för att träffa barn och barnbarn. Man kan hitta billiga ströresor genom Norwegian; Ving, Fritidsresor och RyanAir. Men det gäller att ha is i magen för att få bästa pris. Ingen snö när jag landade, vilket jag hade oroat mig för, eftersom mina vinterkläder ligger väl inpackade uppe på vår vind. Det var sig likt hemma och fortfarande höst. Jag fick bodde hos Åsa och lånade Lovas rum. Och träffa Jens som har kommit hem från England. Efter ca 12 dagar bär det tillbaka mot Lanzarote.
    Uffe hämtar mig på Lanzarotes flygplats och vi förbereder oss på att göra några dagseglingar till Fuertventuras marinor och vikar. Vikarna är inte många och vid fel vind finns det bara ett alternativ, ta in på en marina. Vi avverkar snabbt Fuertventura och tar oss till Las Palmas.




Vi har det bra här på vår brygga R bland engelsmän, fransoser, en svensk och två ryssar. Det råder ett högt tempo på alla båtar inför Atlantöverfarten. Masten kollas, likaså dingen. Det sista man gör är proviantering. Maten skall räcka för minst en månad. I Västindien är allt mycket dyrare. Ikg potatis kan kosta över 50 SEK t ex.
    Varje dag får vi besök av förhoppningsfulla gastar som vill hänga med till Västindien och Brasilien.
    Vi vet ännu inte om vi skall vara kvar här till nästa höst. Det finns så många fina ställen och öar att besöka här som t ex Gomera, Palma och gärna tillbaka till Lanzarote!

söndag 4 september 2011

Gibraltar



1:a delmålet var Gibraltar och nu har vi snart varit här i en månad. Det är inte bara att hissa segel och ta sig nästa mål utan det kräver noga förberedelser. Gibraltar är ökänt som ett riktigt blåshål med sitt nyckfulla väder och för många seglare, alltid fel vind. Det blir alltså många vändor och kaffe till La Linea´s (spanska sidan) enda Wifi-ställe, för att kolla hur vinden kommer att bli nästkommande dagar.

Varför vi har blivit fördröjda beror bl a på att vi anlitade en en mekaniker som skulle göra en översyn av det elektriska samt installera en ny apparat som skall göra så att det blir bättre och snålare strömförsörjning till batteribanken. Problemet var, att mekanikern pratade bara spanska och absolut ingen engelska. Redan där gick det snett. Efter fem timmar och 100€ meddelade han att han var klar och försvann snabbt. Först en stund därefter upptäckte vi avklippta sladdar som inte ledde någonstans...bl a hade AISen slutat att fungera. Han fick förstås komma tillbaka och sätta ihop delarna dagen efter.

Vi har förstås turistat på Gibraltarsidan. En dag tog vi liften upp för att titta på aporna och den fantastiska utsikten både mot Medelhavet och Marockosidan. Istället för att ta liften ner, promenerade vi. Det ångrade jag bittert, kan jag berätta. Vägen ner var betydligt längre än vi hade kunnat ana. Det tog oss tre timmar att ”landa” på gatunivån i 35° värme. Nästa dag hade jag stora svårigheter att gå, på grund av träningsvärk i vaderna.Däremot Uffe klarade sig bättre.

Dagarna går åt till att skaffa grejor, handla mat och vatten, tvätta och fixa med båten samtidigt som man stönar över den 35°-värmen.
Idag ska Uffe laga min sadel på cykeln t ex. Den har hoppat ur från sina fästen, efter det att en alldeles för tung engelsman fick låna min cykel, för ett litet ärende.Tro inte att vi latar oss och ligger på stranden och solar. Jag har bara badat en gång i havet... och det var för att skrubba bort snäckor.

Gibraltar består av en jättestor klippa, en flygplats och däremellan höghus, flotta båtar, affärer, yachklubbar samt pratar engelska. Närmaste grannen är La Linea, där vi ligger med vår båt i en alldeles ny marina. Det är enkelt att ta sig in till Gibraltar antingen med bil, cykel, moped eller apostlahästarna. Man bara tar sig igenom grindarna och viftar med passet och strax är man inne i ett annat land!!! Från den spanska sidan är det en ständig ström av bilar som tutar dagarna i ända och vill till Gibraltar, eller GIB som man säger i vissa kretsar. Här kan nämnas att villkoret för att Spanien skulle bli medlemmar i EU var att gränsen öppnades mellan Spanien och Gibraltar, vilket gör att de båda städerna fungerar numera friktionsfritt. Det landar och startar flygplan endast från England. När Uffe var som bäst upptagen med båten passade jag på att flyga till Newcastle, dit Åsa också anlände, för att hälsa på Jens. Fem dagar med Åsa och Jens!

Måndag i förra veckan, efter en kopp kaffe och Wifi-koll, kunde vi äntligen ana en öppning för att ta oss härifrån. Uffe ville då för säkerhetsskull kolla att allt fungerade på båten och började med att starta motorn. Motorn laddade inte batteribanken, vilket den alltid har gjort. Istället gick Volt-talet ner. Det här hände på lördagen (före måndagen) och med hjälp av marinan fick vi åter ta kontakt med mekanikern. Han kom och tittade, log och skakade på huvudet åt oss och meddelade att allt var correcto, helt normalt och spansk text som vi inte begrep. Därefter lämnade han oss med vårt tvivel och misstro.

På söndagen kollade Uffe igen hur motorn betedde sig, men den laddade definitivt inte batterierna. Mekanikerns lördags-correcto höll inte. Kunde det vara generatorn? Mekanikern blev åter inkallad och säger än en gång att allt är correcto, no problema.

När måndagsmorgon infann sig med de rätta vindarna, menade Uffe att vi kan inte ge oss iväg, utan mekanikern måste komma ner igen och gå igenom alla sladdar och kablar. Hela dagen går åt att vänta, medan Uffe själv försökte mäta sig fram till felet utan resultat. Först på kvällen kommer denne man ombord, går direkt ner i båten och fram till ”felet”, fixar, skruvar m m. Efter en halv timme när vi startar motorn fungerar laddningen. Det var inte fel på Uffe, utan det fattades en mutter på ”felet”. Vad skall man tro???? Visste han plötsligt vad det var för fel, eller.......???? Vi vet fortfarande inte vad det var som orsakade det hela. GRRRRRRRRRRRRRRRRR

Det har blivit nya vändor och kaffe till vårt Wifi-ställe för att titta på vind och väder. Hela tiden västliga vindar och, men kanske, kanske nu på måndag den 5 sep kan det finnas en öppning, alltså ostliga vindar, åtminstone på f m. Håller det i sig, ja, då går vi direkt söderut mot Kanarieöarna! Kanske, kanske vi hinner stanna någonstans i Marocko. Man har varnat för Ramadan som pågår till den 15 sep. Och precis då sjunker hamnavgifterna, vi får se...!

Vi har stannat för länge på våra stop av olika orsaker, men nu skall det bli både spännande och skönt att komma iväg och få se fria horisonter under en veckas tid.

lördag 9 juli 2011

Äntligen i ”sjön”!


Sjösättningen gick smärtfritt enligt förr-i tiden-metod. Sergio, som är en av delägarna suckar lite trött och önskade att han hade bättre möjligheter att kunna modernisera sin marina. Vi förstår honom, eftersom vårt intryck av sjösättningen eller ännu mer av uppdragningen kräver enorma arbetskrafter, en stark traktor, tid och ork. Det goda humöret har de i alla fall inte tappat. Även om gubbarna jobbar så svetten lackar har de alltid nära till skratt plus att en och annan öl gör susen!

Båten är rörig. Likaså däcket. Hela förpiken är proppfull med grejor och bra att ha saker, som vi inte vet var vi kan stuva undan. Vårt problem är att vi har bl a prylar som man behöver när man kommer till kallare länder t ex duntäcke, varma overaller, tjoc
ka fleecekalsonger och tröjor o s v och det tar minsann plats. Utöver det har vi två ihoppfällbara cyklar, en massa papperskartor, tre stycken stora gasflaskor, värmekamin, linor....... allt i en enda röra.

Första natten i frihet fick bli vid Sergios boj men andra natten blev långa bryggan framför Mercadosen inne i Olhao, även om vi på förhand visste att vi skulle bli bortkörda av hamnpolisen. Pekka och Barbro, som också hade kommit kommit i sjön resonerade på samma sätt som vi, låg redan vid långa bryggan så det måste vi fira med några glas kalla Vino Verde!
Som första anhalt blev det Culatra, en by som ligger utanför Olhao i deltaområdet, där de flesta av båtarna med olika nationaliteter svajar. Man kan bara ta sig till Culatra via färja, taxibåt eller båt med dinge. Eftersom vi bara har åror till vår ännu ej uppblåsta dinge, är vi väldigt begränsade eftersom strömmarna är mycket starka mellan lågt- och högt tidvatten, vilket gör det omöjligt att ro. Här blir man i alla fall svalkad av vinden, vilket kan kännas befriande efter de heta veckorna på land och den många gånger olidliga värmen. Vid lågvatten passar invånarna på att plocka snäckor, som de sedan sköljer noga bort från sand, steker i olivolja tillsammans med vitlök. Det är riktigt pyssligt att plocka med och smakar väldigt gott.

Vi är nu i Ayamonte, Spanien. Mittemot ligger Vila Real de Santo Antonio, Portugal och dit tar man sig enkelt med färja. Vi har lättare med språket, då vi upplevde att portugisiskan var svår att göra sig förstådd (värre än danskan). Att handla båtprylar här i Spanien skall vara en fördel att handla än i Portugal. Vad vi tidigare också hade hört, så skulle det vara bra mycket billigare att ligga vid de spanska statliga marinerna, men vi fick till vår förvåning punga ut med 25€/dygn... ja, det är väl OK?