Äntligen i ”sjön”!

Sjösättningen gick smärtfritt enligt förr-i tiden-metod. Sergio, som är en av delägarna suckar lite trött och önskade att han hade bättre möjligheter att kunna modernisera sin marina. Vi förstår honom, eftersom vårt intryck av sjösättningen eller ännu mer av uppdragningen kräver enorma arbetskrafter, en stark traktor, tid och ork. Det goda humöret har de i alla fall inte tappat. Även om gubbarna jobbar så svetten lackar har de alltid nära till skratt plus att en och annan öl gör susen!

Båten är rörig. Likaså däcket. Hela förpiken är proppfull med grejor och bra att ha saker, som vi inte vet var vi kan stuva undan. Vårt problem är att vi har bl a prylar som man behöver när man kommer till kallare länder t ex duntäcke, varma overaller, tjocka fleecekalsonger och tröjor o s v och det tar minsann plats. Utöver det har vi två ihoppfällbara cyklar, en massa papperskartor, tre stycken stora gasflaskor, värmekamin, linor....... allt i en enda röra.

Första natten i frihet fick bli vid Sergios boj men andra natten blev långa bryggan framför Mercadosen inne i Olhao, även om vi på förhand visste att vi skulle bli bortkörda av hamnpolisen. Pekka och Barbro, som också hade kommit kommit i sjön resonerade på samma sätt som vi, låg redan vid långa bryggan så det måste vi fira med några glas kalla Vino Verde!
Som första anhalt blev det Culatra, en by som ligger utanför Olhao i deltaområdet, där de flesta av båtarna med olika nationaliteter svajar. Man kan bara ta sig till Culatra via färja, taxibåt eller båt med dinge. Eftersom vi bara har åror till vår ännu ej uppblåsta dinge, är vi väldigt begränsade eftersom strömmarna är mycket starka mellan lågt- och högt tidvatten, vilket gör det omöjligt att ro. Här blir man i alla fall svalkad av vinden, vilket kan kännas befriande efter de heta veckorna på land och den många gånger olidliga värmen. Vid lågvatten passar invånarna på att plocka snäckor, som de sedan sköljer noga bort från sand, steker i olivolja tillsammans med vitlök. Det är riktigt pyssligt att plocka med och smakar väldigt gott.

Vi är nu i Ayamonte, Spanien. Mittemot ligger Vila Real de Santo Antonio, Portugal och dit tar man sig enkelt med färja. Vi har lättare med språket, då vi upplevde att portugisiskan var svår att göra sig förstådd (värre än danskan). Att handla båtprylar här i Spanien skall vara en fördel att handla än i Portugal. Vad vi tidigare också hade hört, så skulle det vara bra mycket billigare att ligga vid de spanska statliga marinerna, men vi fick till vår förvåning punga ut med 25€/dygn... ja, det är väl OK?