Vad har då hänt sedan Gibraltar?
Det blåser syd-västliga vindar här i Las Palmas, så marinan är i stort sett fullt av båtar, som inte vill svaja. Varken här eller på södra delen av Gran Canaria. Vi, som ligger förtöjda, ”seglar” istället hit och dit av svallen som kommer in. Det sliter ont i tamparna. De flesta av båtarna som vi har lärt känna har lämnat Las Palmas och är säkert framme någonstans i Västindien.
Vi själva tar det mera lugnt kan man säga. Det tog oss ca en vecka att ta oss från Gibraltar till Graciosa, den närmaste ön till Africasidan. Till en början hade vi ganska dåligt med vind och var därför tvungna att ta hjälp av motorn. Det finns en hel del fiskenät utefter Marocanska kusten så vi höll oss ca 30 mil' ifrån kusten. Tyvärr så kom också dimman och bidrog med att vi inte hade lust att närma oss kusten för att besöka de städer, Rabatt och Agadir, som jag hade hoppats på. Trots att radaren var på, höll vi nästan på att krocka med en stor fiskebåt. Men varför såg vi då inte fiskebåten på radaren? Antagligen för att de inte har någon reflektor, säger någon. Vi ändrar kurs och styr direkt mot Graciosa. Av poliserna inne i hamnen får vi veta, att där har vi inget att göra, utan blir hänvisade till Francesa, en vik söderut om hamnen. Trots att vi ser att det finns lediga platser, så är de upptagna, alltså hyrda av charterbolag som vill att deras egna hyrbåtar skall ha de platserna, om de nu kommer dit.
Graciosa är en speciell ö, granne med Lanzarote. Här svajar många båtar och njuter av den magnifika naturen, badar och snorklar. Efter någon vecka behöver matförrådet ses över och då ligger Lanzarote närmast till hands. På södra delen har vi Marina Rubicon som ligger alldeles nära Playa Blanca. De tar emot oss OSK:are med öppna armar och ger oss 15% rabatt på hyran. Och i det ingår pool att svalka sig i! Vi stormtrivs här. Flera svenskar har seglat hit från Las Palmas, eftersom de inte får plats i hamnen på grund av att ARCen som vanligtvis går av stapeln omkring den 20 nov. Båtplatserna behövs till de över 200 tävlande, som skall segla till S:t Lucia i Västindien. Vad man tycker om att bli bortkörd, är allmänt känt... men det går att bota. Vi ordnar fredagskväll för oss svenska seglare. Via en öl berättar vi rövarhistorier blandat med allvarliga råd och tips. Ja, vi har trevligt och lär känna nya ansikten!
Det blåser syd-västliga vindar här i Las Palmas, så marinan är i stort sett fullt av båtar, som inte vill svaja. Varken här eller på södra delen av Gran Canaria. Vi, som ligger förtöjda, ”seglar” istället hit och dit av svallen som kommer in. Det sliter ont i tamparna. De flesta av båtarna som vi har lärt känna har lämnat Las Palmas och är säkert framme någonstans i Västindien.
Vi själva tar det mera lugnt kan man säga. Det tog oss ca en vecka att ta oss från Gibraltar till Graciosa, den närmaste ön till Africasidan. Till en början hade vi ganska dåligt med vind och var därför tvungna att ta hjälp av motorn. Det finns en hel del fiskenät utefter Marocanska kusten så vi höll oss ca 30 mil' ifrån kusten. Tyvärr så kom också dimman och bidrog med att vi inte hade lust att närma oss kusten för att besöka de städer, Rabatt och Agadir, som jag hade hoppats på. Trots att radaren var på, höll vi nästan på att krocka med en stor fiskebåt. Men varför såg vi då inte fiskebåten på radaren? Antagligen för att de inte har någon reflektor, säger någon. Vi ändrar kurs och styr direkt mot Graciosa. Av poliserna inne i hamnen får vi veta, att där har vi inget att göra, utan blir hänvisade till Francesa, en vik söderut om hamnen. Trots att vi ser att det finns lediga platser, så är de upptagna, alltså hyrda av charterbolag som vill att deras egna hyrbåtar skall ha de platserna, om de nu kommer dit.
Graciosa är en speciell ö, granne med Lanzarote. Här svajar många båtar och njuter av den magnifika naturen, badar och snorklar. Efter någon vecka behöver matförrådet ses över och då ligger Lanzarote närmast till hands. På södra delen har vi Marina Rubicon som ligger alldeles nära Playa Blanca. De tar emot oss OSK:are med öppna armar och ger oss 15% rabatt på hyran. Och i det ingår pool att svalka sig i! Vi stormtrivs här. Flera svenskar har seglat hit från Las Palmas, eftersom de inte får plats i hamnen på grund av att ARCen som vanligtvis går av stapeln omkring den 20 nov. Båtplatserna behövs till de över 200 tävlande, som skall segla till S:t Lucia i Västindien. Vad man tycker om att bli bortkörd, är allmänt känt... men det går att bota. Vi ordnar fredagskväll för oss svenska seglare. Via en öl berättar vi rövarhistorier blandat med allvarliga råd och tips. Ja, vi har trevligt och lär känna nya ansikten!
Innan vi skall segla vidare mot Fuerteventura och Gran Canaria, hinner jag faktiskt att åka hem ett par veckor för att träffa barn och barnbarn. Man kan hitta billiga ströresor genom Norwegian; Ving, Fritidsresor och RyanAir. Men det gäller att ha is i magen för att få bästa pris. Ingen snö när jag landade, vilket jag hade oroat mig för, eftersom mina vinterkläder ligger väl inpackade uppe på vår vind. Det var sig likt hemma och fortfarande höst. Jag fick bodde hos Åsa och lånade Lovas rum. Och träffa Jens som har kommit hem från England. Efter ca 12 dagar bär det tillbaka mot Lanzarote.
Uffe hämtar mig på Lanzarotes flygplats och vi förbereder oss på att göra några dagseglingar till Fuertventuras marinor och vikar. Vikarna är inte många och vid fel vind finns det bara ett alternativ, ta in på en marina. Vi avverkar snabbt Fuertventura och tar oss till Las Palmas.
Vi har det bra här på vår brygga R bland engelsmän, fransoser, en svensk och två ryssar. Det råder ett högt tempo på alla båtar inför Atlantöverfarten. Masten kollas, likaså dingen. Det sista man gör är proviantering. Maten skall räcka för minst en månad. I Västindien är allt mycket dyrare. Ikg potatis kan kosta över 50 SEK t ex.
Varje dag får vi besök av förhoppningsfulla gastar som vill hänga med till Västindien och Brasilien.
Vi har det bra här på vår brygga R bland engelsmän, fransoser, en svensk och två ryssar. Det råder ett högt tempo på alla båtar inför Atlantöverfarten. Masten kollas, likaså dingen. Det sista man gör är proviantering. Maten skall räcka för minst en månad. I Västindien är allt mycket dyrare. Ikg potatis kan kosta över 50 SEK t ex.
Varje dag får vi besök av förhoppningsfulla gastar som vill hänga med till Västindien och Brasilien.
Vi vet ännu inte om vi skall vara kvar här till nästa höst. Det finns så många fina ställen och öar att besöka här som t ex Gomera, Palma och gärna tillbaka till Lanzarote!
